Nu vart det till att vänta igen, innan jag skulle tillbaka på kirurgen, det gnagde i mig en aning, kommer mina lungor palla en sövning? Det var ju inte bara jag som undrade det, den frågan fick jag även av läkaren när jag var dit på besök....
Jag hade väldigt många sjuka tankar under veckan, tänkte om det skulle bli en transplantation nere i Göteborg, så vill ju Bengt följa med... men tänkte jag vidare och nu högt så Bengt skulle höra...om och jag säger om...det skulle hända något och jag inte överlever, inte vill jag att du skall köra ensam från Göteborg och nu under Corona tider så är ju färdsätt begränsade.
Men på det örat ville Bengt inte höra.... Ja vi tar det när det kommer.
Nu hade jag fått nu tid hos Kirurgen den 4/11 kl 14.15, Det har börjat värka mer och mer i rygg och på sidan av magen, äter alvedon och de har föreslagit Morfin, men då är ju jag rädd att jag tappar kontrollen och inte hänger med, har ju ingen aning om hur jag skulle reagera på den medicinen.
Veckan gick rätt så fort och helt plötsligt så var det den 4/11.
Jag har ju ett kontrollbehov och det blir även över denna sjukdom, vad som händer och sker. Och jag stalkar min journal flera gånger om dagen, och det gjorde jag även på morgonen den 4/11.
Fann ett utlåtade att det inte gick att operera, åååå då skönt hoppet igen, men skönt ändå att vara förberedd på vad som komma skall. Nu var ju frågan om Bengt skulle tycka likadant?
Jag gick in och väckte honom, och sa som det var, ingen nyhet man vill vakna till det märktes direkt.
Vi kom en aning tidigare till sjukhuset, och satt i väntrummet ett tag, vi har verkligen svårt att låta bli att skämta med varandra och skrattar mycket och ofta, vilket är så befriande på något sätt.
Nu kom min Kontaktsköterska Lena hon är så rar
Vi kom in i ett undersökningsrum och fick vänta ett tag till
In stormar en ny läkare, hade han vart med en tv-serie så hade nog de flesta kallat honom för spännande, det gråspräckliga axellånga håret stod åt alla håll, lång och smal.... Och med hög röst jaha Är du Ann-Charlotte Eriksson???
Näää inte alls svarade jag lugnt, Lagerqvist så är det rätt person du skall träffa
Han mumlade något nästan ohörbart vet inte alls vad han sa, men vad han hette sa han inte.... redan då kände jag att vi är nog inte kompatibel alls....trist
Jaha sa han igen och sa med hög röst, har de pratat med dig om Cancer????
Ehhh ja det har jag blivit informerad om, beror på vilken cancer du menar?
Han tittade fortfarande inte på mig utan flackade med blicken överallt som på, väggar skrivbord, och fortfarande inte berättat vad han heter.
Okej, då ska vi prata Cancer idag med.
Vi kan inte operera så vi vill sätta över dig till Onkologen och först sända en remiss att göra en leverbiopsi. Några frågor?
Ja kan man transplantera, undrade jag?
Nej det går inte eftersom vi förmodar att du har en tumör i gallan, huvudtumören alltså..... Några frågor.
Nu var jag ganska irriterad och svarade Nej tack, du jag tar frågorna hos onkologen istället, känns som mer rätt plats.
Jaha då så....då är vi klara, ska jag skriva ut morfin?
Nej men sömntablett kan du skriva ut
Jaha tack och hej....han försvann ut genom dörren.....
Nä men då åker vi hem då, sa jag till Bengt som höll med, och undrade vad fan var det där?
Men han kan ju vara en helt fantastisk kirurg men saknar social kompetens, vi lägger ingen mer vikt i detta, vi ska ju få komma till Onkologen det kommer att bli bra svarade jag
Utanför sjukhuset så sa Bengt, det var förbannat skönt att ha informationen innan vi träffade honom, jag nickade instämmande....
