Nu åker vi......
Humöret gick upp och ner under veckan, från hur mycket energi som helst till frustrerad och less, jag vill veta vad som skall ske, jag stalkade min journal på 1177 och det var inte en gång om dagen nä det var så fort jag hade möjlighet.
Jag bestämde mig för att ej bli bitter, eller tycka livet är orättvist.... jag har haft ett fantastiskt liv, rest och sett en massa olika platser, badat med delfiner i Karibien, sett knölvalar och ridit och sett inspelningsplatsen för Jurassic Park..Vart till Krakow och vart till Auschwitz Birkenau, ..och det är bara bråkdel av upplevelser. Jag har två fantastiska självgående söner som jag älskar så mycket att det inte går att sätta ord på.
Robins söta fina sambo Amanda som är så söt och gullig.
Marcus med hans underbara humor och kärleksfulla sätt på samma gång
Bengt min älskade make, vi har så roligt och vi skrattar så vi gråter, om jag fick leva om mitt liv skulle jag gifta mig igen med samme man.
Bengts dotter Elin som utvecklas till en fantastik kvinna och gifte sig med en lika fantastisk kvinna Erika och nu väntar de sitt första barn, tiden går ut den 14 november, så spännande.
Ja listan kan göras lång,
Till slut kom samtalet att jag ska till Kirurgen och träffa läkaren onsdag den 21 oktober kl 10.30.
Äntligen!!! Nu åkte humöret upp, men äntligen händer det något.
Onsdagen kom och vi åkte till sjukhuset.
Träffade en fantastisk läkare som var rak och ärlig och vek inte blicken, det var som han kollade att jag tog in allt han sa, det gillade jag.
Han trodde enl första röntgenbilden att tumörerna verkade samlade så det skall ev gå att operera bort dem. Men först skall jag göra En CT röntgen med kontrast och sen en Magnetröntgen så de kan se varje vrå inne i kroppen, så det inte var en spridning.
Fick även en Kontaktsköterska som är hur fin och rar som helst......
Vi gick med lättare steg ut ur sjukhuset.
Ringde till min syster Marie och frågade om hon kunde följa med till mamma och berätta idag..... Och absolut kunde hon det.
Det var inte lätt att berätta för mamma om cancern men det är väl det aldrig, cancer är ett laddat ord.
Hon vart så klart lessen och jag berättade att de skall skicka mig på olika röntgen och att de kan ev operera bort tumörerna, eller göra en transplantation.
Efter någon timme så åkte jag hemöver och kände att det infunnit sig ett lugn i kropp och själ.