Anledningen att jag började blogga var att jag skulle kunna ha lite koll på vad som hänt och vad som händer.... blir väldigt rörigt och speciellt det som hänt, man minns inte riktigt och det är lite suddigt.
Men veckan som kom så hände det äntligen saker, De ringde från röntgen och jag skulle in på en CT med kontrast, innan och så fort som möjligt iväg på lab för att ta prover.
Så iväg på morgonen innan och tog proverna ....check!
Onsdagen den 22 oktober skulle jag infinna mig kl 14.50 för röntgen. Och när de skulle sätta infart så gick mina kärl sönder, jag har ju tagit så enormt mycket prover dessa två år som lungsjuk så nu var de ärriga och ej samarbetsvilliga. Till slut fick de sätta i handen, och där gick det bra. CT går fort....lika märklig känsla fortfarande när kontrasten kommer in, man känner sig varm och som om man kissar på sig.... men även detta har jag gjort ett flertal gånger pga lungorna. Så nu var det klart ....Check!
Måndag den 26 oktober kl 9.50 då var det tags för magnetröntgen och kontrast, nu stog det i min journal att jag är svårstucken, så nu vart det en infart i handen på en gång.
Och så in till maskinen, la mig på britsen och de spände fast mig och la en ihålig skiva över magen, kopplade in kontrast, och fick öronproppar och hörlurar och en gummiboll som jag kunde trycka på om jag ville ut....okej men detta ska väl gå bra, det kändes som om de körde in mig i ett treorör och jag blundade under tiden, men sen skulle jag hålla andan, det är inte så lätt med dessa lungor längre och jag öppnade ögonen när jag skulle hämta andan, det skulle jag inte gjort..... jag har aldrig drabbats av panik, men då kände jag att den kom smygande i all hast....jag var så nära taket i röret, och min första tanke blev, jag ligger som i en kista, började känna tårarna kom och andningen ökade och viljan att trycka på gummibollen var väldigt nära..... Men blev arg på mig själv istället och sa tyst ...skärp dig för i helvete.... det tar ju längre tid om du avbryter..... började tänka på vad Elin berättat en gång när hon hade panikångest, man skulle tänka det blir inte värre än så här.... och så började jag drömma mig bort på platser som jag känts trygg och avslappnande, hamnade en sväng på stranden i Agia Marina på Kreta, kunde till och med höra vågskvalp från havet känna fläkten från svaga vindar och då gick det helt okej, men öppna inte ögonen igen...... Så nu var även detta gjort ....Check!
9f8867f364f2_5faba61ce087c30245afd4ae_thumb.jpg" alt="" class="thumbnail" data-oid="5faba61ce087c30245afd4ae" />
