lottalagerqvist.blogg.se

Tisdagen den 1 december var det dax att infinna sig på onkologen klockan 9.30. Dagen innan hade jag vart på lab för att kolla så min infektion av rosfebern hade gått tillbaka så att inget kunde sätta käppar i hjulen.

Proverna visade sig vara bra och infektionen var på väg åt rätt håll....tillbakagående alltså, YES! 

 

Bengt skjutsade in mig, och frågade när vi var på väg in...

Hur känns det? Är du nervös eller något?

Jag funderade en stund, nää jag känner mest ingenting förutom att det skall bli skönt att sätta igång och få det gjort och det är 100% ärligt svar.

 

Vi parkerade och Bengt hjälpte mig att bära ryggsäcken jag packat, visste inte vad jag ville ha med mig riktigt, jag menar 5 timmar är ju inte en evighet, men kan gå väldigt långsamt.

Jag hade packat med mig hörlurar så jag kunde lyssna på ljudbok, paddan hoppade jag över denna gång och om jag skulle sakna den så tar jag med den nästa sväng....två mackor bestående av mjukt tunnbröd och skinkost på ena och ost och kaviar på den andra, sen 3 st skvallertidningar och tofflor... 

 

Vi sa hej då vid hissarna uppe hos onkologen och jag ringer när jag är klar. 

Blev visad till ett sal längst ner i korridoren, där fanns det 5 sängar och tv. Min säng vart närmast dörren .

Lade mig till rätta så väl som det gick, började verkligen få ont i ryggen. Innan vi skaffade hundarna hade jag väldiga problem med min rygg och ganska ofta fick jag åka till VC för att få kortisonspruta i ryggen för att kunna fungera normalt. Men så kom hundarna, och det innebar ju en hel del promenader vilket gjorde underverk för min rygg och har inte behövt tagit kortisonsprutor sedan dess och det är snart 7 år sedan.

Jag hade verkligen svårt att hitta en skön ställning nu när jag skulle få min cytostatikabehandling, använde dosan som var till sängen för att försöka få en position som skulle kännas acceptabel. Det gick inte riktigt som jag önskade.

I vart fall så kom sjuksköterskan Sandra in som skulle ge mig cytostatikabehandling idag. Hon tog bort plåstren från venporten och uppe vid halsen hade det läkt så fint att jag behövde inte plåstra om det något mer, otroligt, det var ju i fredags de gjorde ingreppet och sydde där och nu syns det ingenting, så när som några minimala svarta prickar som är tråden..... bra läkkött på tanten!

 

Sandra gick igenom hela processen för mig och de skulle börja med att vätska upp mig med dropp och så fick jag kortison och ett långtidsverkande kapsel mot illamående. 

Så kopplade hon ihop mig med droppställningen och venporten, det sa ett litet knäpp så var den på plats. Droppet satte igång med koksaltlösningen 

Jag säger bara det, sjuksköterskorna på onkologen är fantastiska och det är inte bara där, jag är så sjukt imponerad av all sjukhuspersonal, från ambulans, akut, avdelningar, lab.... det gör ett sånt fantastiskt jobb och är så vänliga hela tiden, de skulle verkligen behöva mer uppskattning, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på de personer jag mött inom sjukvården.❤️❤️❤️

 

Koksaltlösningen droppade fort och vips var det dax för den första påsen med cytostatika av två... De heter Cisplatin och Gemzar.

 

Och nu åkte den första in i venporten och nu vart jag rastlös inte på grund av cytostatika, nä utan att rygghelvete gjorde så ont, jag klev upp och gick fram och åter i korridoren, efter några vändor så bestämde jag mig för att fika, jag tar en av mina medhavande smörgåsar.... hmm och vad skall jag nu dricka till, svepte blicken över kaffemaskinen, och kaffe var jag inte speciellt sugen på, men så såg jag att det fanns även i maskinen, chokladdryck ala créme... den fick det bli, satt mig ner i dagrummet med choklad, smörgås och droppställningen.... Fick en infall och doppade smörgåsen i den varma chokladen... Jösses vad gott!!! 

 

Damen som satt på andra sidan rummet, sneglade på mig över sina glasögonbågar.... såg nästan ut som hon tänkte....Men herregud hur gammal är du???

Jag hälsade glatt, klev upp och plockade undan efter mig och gick ner mot rummet igen.

På vägen till rummet tänkte jag att det är lika bra att gå på toan medans jag ändå var uppe på benen, det är ett företag att gå på toa med cytostatika, inte för att man är kopplad till droppställningen, nä det är efteråt, man ska tex spola med stängt lock två ggr, och hemma skall man även tvätta rent och desinficera hela toan så att ingen i familjen skall få "cytoctatikamoln" på/i sig, vi kommer att ha Västernorrlands renaste toalett hemma, tänkte jag.

 

Väl på rummet var det dax att ta bort cytostatikapåsen som var tom och koppla in koksaltlösning igen,

Nu gjorde ryggen ont som bara fan, tur att jag hade tagit med mig Oxy snabbverkande så jag kunde ta den mot ryggen.

Halvlåg i sängen en stund så kom dietisten Carina in, vi gick igenom näringstillägg som jag skulle beställa hem.

Hon är också en sån där varm och underbar människa.

När hon var klar bestämde vi oss för att en leverans skulle komma hem till mig under denna vecka och  vi skall ses när jag tar nästa behandling den 8/12.

 

Nu var det dax för sista flaskan med cytostatika, den kopplades in och det var mindre vätska i den så det gick med rasande fart....Så därja! Tankad laddad och klar!

Klockan 12.15 ringde jag efter Bengt, nu kan du hämta mig.....

strax därpå satt jag vi i bilen på väg hem, nu var det bara invänta reaktionen efter behandlingen, kommer det någon eller glider jag bara förbi biverkningarna?