Jaha då är det dax för venporten att komma på plats...CVK
Klockan 7.30 skulle jag infinna mig på dagsoperation för att få en s.k CVK inopererad, det är en slang från ett kärl i halsen och den förs ner under nyckelbenet till själva porten som ligger i en ficka under huden.
Jag var inte nervös eller något annat, resonerar som så, jag kan inte vara nervös eller orolig över något som jag inte vet hur det kommer att känns osv.
Det var en jättegullig sköterska som tog emot mig på avd. Hon gick igenom vad som skulle ske och visade mig till ett eget rum.
Det kändes skönt att ha ett eget rum.
Det var väldigt lugnt på avdelningen, de har ju stoppat de planerande operationer pga Coron, denna förbannade pandemi. Tänkte på de stackarna som låg på någon avdelning och får bara vänta och vänta och inte har någon som helst aning om när de skall få hjälp, måste vara jätte jobbigt för kropp och själ.
Ombytt och klar så kom narkosläkaren som ska utföra min operation in och presenterade sig, Pär Gidlund heter han och ingav ett enormt förtroendegivande intryck på mig, lugn och saklig så det kändes superbra på en gång.
Vi småpratade på vägen till oprationsrummet, jag frågade om bla min kollegas bror jobbade idag, hade vart kul att träffa honom, ja han jobbade men skulle inte vara med på denna operation, och han är blanda de bästa sjuksköterskor som vi har, svarade Pär
Tror jag det, jag känner ju hans syster svarade jag vet hur fantastisk hon är...
Jag flyttades över till operationsbordet och de satte igång att täcka över mig totalt, medans de gjorde det gick Pär igenom själva processen och berättade att han kommer berätta varje steg han gör, dels för min skull, men även en ST läkare som ska utbildas.
Sköterskan höll koll på mig att allt var bra.
Jag låg och funderade på stränder och sol och känslan när man ligger på stranden och hör vågorna och folk som pratar i bakgrunden, så jag var så pass avslappnad att jag slumrande till några gånger. Det kändes absolut ingen smärta, klart att det var ett litet obehag när han skulle föra ned slangen från halsen till porten, han var otroligt noga att det skulle bli lite extra slang och ligga rätt så jag skulle få den bästa rörlighet man kan få, så det vart någon gång att han drog ut och började om, och då känner man ett tryck och att det spänner en aning.
Sen var det det att sy ihop och tejpa och så var det klart, ca 1 timme tog hela proceduren.
De rullade min säng bredvid operationsbordet och jag skulle flytta över, men nä sa jag, skjut sängen åt sidan jag går över, bad jag....
Wow vilken drömpatient sa Pär, totalstilla hela tiden och vill gå själv....
Hahaha eller bara tjurig svarade jag skrattandes.
Rullades ut på uppvak och fick fika, en macka och kaffe.... men ganska snart blev jag förflyttad till mitt rum, det var skönt.
Klockan var strax efter 12.15 var jag klar för att åka hem.
Ringde Bengt som hämtade mig och vi begav oss hemåt ..... å så skönt att komma hem.
