Ja dessa mobiler.....
Väl tillbaka till, ja vad kallas det? Inte avdelning inte sal.... nåväl tillbaka till Somatiska Behandlingsenheten, långt ord.
Jag skulle ligga helt plant i några timmar och klockan var nu strax före 9 på förmiddagen. Så jag hade packat med hörlurar och laddat mobilen så jag skulle lyssna på ljudbok var det tänkt, och inte vilken bok som helst....Keplers nya Spegelmannen, som jag väntat på att den skulle släppas någon gång, men nu skulle jag ha tid att börja lyssna på den, verkligen slå bort tiden.... trodde jag ja.
Jag nådde inte väskan, den stod en bit från sängen, ja jag vet att jag kunde be den snälla sjuksköterskan och är helt övertygad om att hon skulle fixa det på ett litet nafs.
Men det hade kommit in fler patienter dit så hon och hennes kollega hade verkligen saker att göra ändå.
Kände också att jag var ganska trött så jag provar att sova istället. Och det fungerade, jag låg mellan att vara vaken och och slummer och var så trött att jag orkade inte öppna ögonen.
Dels tog maskinen bredvid min säng blodtrycket i jämna mellanrum och sen var det en äldre kvinna som kommit in och hennes mobil ringde rätt ofta, men det som var störande var att hon måste råkat kommit åt högtalarfunktionen på sin telefon, så man hörde hela konversationen och de som ringde pratade väldigt högt.... när samtal 3 kom in så sa jag i min halvsömn....Nä men va faaan.... Och trodde jag sa det tyst, men så var inte fallet.
Hörde kvinnan sa att hon måste avsluta samtalet för nu stör hon andra, hon var inte arg eller så..... men vilket dåligt samvete jag fick.....stackarn hon visste säkert inte hur hon skulle göra med inställningarna på sin telefon.
Jag somnade igen och sov en timme till.
När jag vaknade insåg jag att snart får jag åka hem, sjuksköterskan kom och höjde huvudändan, äntligen, nu skulle jag sitta och fika sen röra på mig lite och sen fick jag åka hem.
Den snälla fina sjuksköterskan frågade...Ja Lotta vad vill du ha för fika, kaffe, smörgås, juice?
Ja tack svarade jag, svart kaffe och smörgås blir jättebra!
Under tiden hon hämtade fikat, tittade jag på kvinnan med telefonen och log mot henne, och sa hej.....
Hej svarade hon, vad har du varit inne för frågade hon....
Jo jag har gjort en leverbiopsi svarade jag..
Oj oj oj....sa hon och la huvudet lite på sne. Jag har fått ett bensår som inte vill läka riktigt och sen berättade hon allt mellan himmel och jord, hon var supertrevlig och vi pratade på så tiden gick jättefort.
Det visade sig att hon känner min mamma, de bor nästan grannar, och brukade ses på bokcirkeln innan coronatide.
Världen är rätt liten ändå
Helt plötsligt var det dax att kliva upp och byta om.... ringa till maken för hämtning.....
Man var inte speciellt kaxig den kvällen ont i rygg, mage..... men det skulle väl vara så.
