När vi kom hem, så sa jag till Bengt att jag ångrat mig angående att ta morfin, har ju så ont i rygg och mage... Mina hjärnspöken är att man skall reagera så pass att man blir helt borta och inte har någon som helst kontroll, det är jag själv som är mitt värsta fiende där... mitt kontrollbehov som jag nu märker att det är större än jag trott....
Jag ringde till min Kontaktsköterska Lena dagen efter besöket och sa att jag ångrat mig ang morfin, hon visste inte om de skulle hinna få in receptet, läkaren som skulle skriva ut det opererade hela dagen. Jag tackade och sa att det kommer in när det kommer.
Samtidigt tänkte jag att jag får skylla mig själv och det är ju som Bengt säger, om det inte fungerar eller jag tycker att jag blir totalt borta så kanske det finns något annat. Skulle lyssnat igen på honom.
Men de fick in receptet på eftermiddagen och Bengt åkte direkt för att hämta ut det. Och effekten väntade inte, det var så fantastiskt skönt att slippa värken, inte helt men nästan, och inte vart jag som en zombie heller. Jag kunde ligga ner och kunde vända mig i sängen, bara det var ju en enormt skön känsla.
Nu var det bara vänta på en kallelse för att göra Biopsin, läste allt jag kunde hitta på nätet, hur det gick till och hur man kunde må efteråt..... Nu ville jag bara ha det gjort
