lottalagerqvist.blogg.se

Nu har jag kommit ikapp i tiden med bloggen, man glömmer så lätt och blandar ihop händelserna och det är väl pga man får en chock man lever i en bubbla, och jag kan säga att den absoluta värsta veckan var vecka 42 när jag fick cancerbeskedet, känslomässigt gick hela veckan som man åkte berg och dalbana.

Med facit i hand hade jag nog velat att de hade ringt upp mig dagen efter beskedet bara kollat läget och om jag tagit till det de sagt, 

 

Jag kände mig enormt övergiven och ordet cancer och tumörer var så svårt att säga, och berätta för alla nära och kära, kände att jag hade ju ingen information om vad som kommer hända, vad kan de göra osv..... och det är fasen inte roligt att vara den som lämnar sånna besked till sina barn och sin mamma, syskon och vänner...... 

 

Men nu har jag hamnat i ett märkligt lugn, tar en dag i taget..... jag kan inte påverka detta men jag tänker prova det som erbjuds helt klart.....Jag har inte gett upp och kommer inte göra det. 

 

Smärta kan man lindra så det är okej, men när proppen och rosfebern kom samtidigt med en enorm bensmärta som jag aldrig vart med om tidigare, och smärtlindringen räckte inte till, då vart det jobbigt....riktigt jobbigt. Längtar tills den värken släpper och imorse kunde jag ana en bättring i ena benet ..... det var underbart, Värken kom efter en stund, men ändå ...den var lättare ett tag....så nu känns det bättre igen, och jag har hopp om att det går åt rätt håll 

Igår var jag och tog prover på lab på sjukhuset, och den lilla stapplande promenaden med krycka i solen gjorde min dag.....fy vad skönt det var...... humöret åkte rätt upp på toppen igen.....🥰