Nu vart det mycket att rodda i.....
Vi var hemma igen runt 12.30.....Min älskade syster Marie låg i sängen med Diezel men klev upp på en gång när vi kom in genom ytterdörren.
Men Marie sa jag behöver inte du sova lite till undrade jag, du har ju jobbat några nätter och nu har du väl knappast sovit klar?
Nä det är ingen fara, jag är ju ledig inatt så det är bara att stänga av telefonen och lägga sig tidigt, svarade hon.
Bara tänkte jag, jag hade inte orkat jobbat nätter för det första, där är vi totalt olika. Men hon föredrar att jobba natt.
Vi gjorde iordning kaffe och jag satt mig i min special kudde som jag beställde hem för någon vecka sedan från ett företag som heter Komfort Kudden.
En av mina vänner sa att den liknar ett par lår som gjort en misslyckad fettsugning....haha.
Ja det gör den men skön, men man får stöd runt om kroppen och den kan formas i stort hur som helst ....ett kanon köp, jag uppskattar den mer och mer.
Både jag och Bengt berättade om besöket och vad nöjda vi är med både läkare och kontaktsköterskan.
Och så berättade jag att jag skulle prova ut peruk så fort som möjligt eftersom jag förmodligen kommer att tappa håret, och det är något som faktiskt inte stör mig, levercancer gör att man får vallningar och hela hårbotten på mig blir dyngsurt så pass att det rinner bilar ner i ansiktet och hals. Så jag kan faktiskt tycka att det skall bli skönt.
Marie är handlingskraftig och ingenting sitter inte fast eller skall skjutas upp och hon väntar definitivt inte på att jag skall be om hjälp, där känner hon mig väldigt väl, nä jag skjuter på sånt vill inte vara till besvär osv, hon pushar mig på ett bra sätt och tar tag i saken på en gång.
Okej sa hon, jag kan följa med dig, Då kollar vi efter en salong och bokar en tid nu på en gång.
Sagt och gjort, vi googlade vilka frisersalonger som är kopplade till landstinget så jag kan använda min rekvisition från dem.
Jag ville så klart inte in i någon galleria eller köpcentrum pga pandemin och hittade en som kändes bra, ärligt så letade jag väl inte febrilt direkt, men de hade ett enskilt rum och tryckte på säkerheten runt pandemin, kändes bra.
Ringde och först fick jag en tid i december, oj sa jag det finns möjligtvis ingen denna vecka eftersom jag troligtvis kommer att börja behandling nästa vecka.
Jo du kan få komma på torsdag klockan 8 den 26 november.
Oj toppen då ses vi den 26 november klockan 8 på morgonen, jag är tvungen att upprepa mig och skriva upp samtidigt eftersom minnet är numera katastrofalt dåligt, och det beror väl på omständigheterna och morfinet som man tappar minnet av.
Jag vände mig sen till Marie och sa att det var klockan 8 på morgonen, tänkte på henne att hon behöver vila på sin ledighet. Och fick åter igen, men jag vill inte vara till besvär, jag kan åka själv.
Men sluta nu svarade Marie det blir jättebra då följer jag med hit efter vi vart och provat ut peruk och städar och tar fram julen till er, så det så.
Alltså detta är så typiskt min syster, man får lite dåligt samvete, jag vet att hon fixar jul åt sin son och barnbarn, hon ska även på fredag hem till mamma städa, på apoteket, och olika ärenden samt plocka fram jul där med.... hon är så förbannat omtänksam och finns dygnet runt, skulle aldrig byta ut henne för allt i världen, älskar henne så otroligt mycket och för allt hon gör och att hon är hon.
Vi umgicks resten av dagen och pratade väldigt mycket om cancern och funderingar och om Bengt.
Han roddar ju åt mig dynget runt, fixar och trixar, hämtar saker, smörjer in mina ben och fötter samt rygg varje kväll och kollar att inget sår uppstått så jag riskera att få tillbaka rosfebern. Och det praktiska saker som inte finns men skulle vara bra att ha tillverkar han.
Just nu håller han på fixa ett bord på hjul som jag kan ha när jag ligger i sängen.
Och Marie menar att hon vill avlasta honom med något och då är ju städning ett av alternativen, och hon vet att jag gillar julen, så då fixar hon pyntet och gardinerna också.
Vi åt middag tillsammans och det vart Benkas färsbiffar....de är så otroligt goda, sen åkte Marie hem och sa innan hon gick, vi ses vid 7 tiden på torsdag då, fundera om det är något med jag kan göra....
Bengt skjutsade hem Marie så klart ❤️
Sen kom värken från helvete, läkaren hade ju undersökt mig och klämt på magen så rektionen från magen var inte så konstigt, och min gallblåsa är inte som en kulpåse, den är fasen gigantisk påse med sten, vilket gör ont så in i bombens.
Det gick knappt att resa sig upp, eller ligga och sitta kunde jag glömma.
Jag har full förståelse att det är skitjobbigt för Bengt då, han försöker med allt och inget hjälper, det är skit och stå bredvid och se någon har så ont och man kan inte göra något, känner sig säkert både hjälplös och att man inte är till någon nytta alls, men att ha denna man vid min sida betyder allt, räcker att han bara finns här, det gör otroligt mycket för mig ❤️❤️❤️
